Hemma i Sverige!

Jodå vi har kommit hem till Sverige som ni ser på bilderna. Vi landade på Arlanda den 23:e december och möttes av mamma och syster. Elias och jag var sist ut genom dörrarna från bagageinlämningen. Ett isfruset och kallt Stockholm mötte oss. Resan med KLM från Nairobi till Stockholm med mellanlandning i Amsterdam gick alldeles strålande. Elias somnade utmattad i min famn när vi satt oss på det stora flyget som skulle ta oss hem till Europa och Skandinavien, vilket var helt overkligt. Vi landade i flygplansstolen kl 22.30 och flyget skulle avgå 23.00. Tårar rann från mina kinder när jag satt mig med den lilla killen i min famn. Jag hade klarat av den långa processen i Kenya och jag var GLAD, LYCKLIG och TACKSAM. Flygvärdinnan frågade om jag mådde bra men jag kunde bara nicka till svar. 

Vi hade haft lite avskedsfest med vännerna på Gemina kvällen innan avfärd tillsammans med en grannfamilj på Gemina som skulle resa samma dag som oss. Hela lördagen hade bestått av den sista packningen, vägning av väskor som inte fick väga mer än 23 kg/st. Ett vettigt handbagage skulle packas (vilket blev tuuuuungt – pust). Fick hjälp av de snälla grannarna med allt möjligt som behövdes fixas i sista stund. Gick till Yaya för att köpa något litet roligt tekniskt spel som skulle fascinera Elias på hemresan om han inte skulle somna på flyget. En riktigt svettig dag hade jag.

Kl 18.00 på kvällen kom så taxin som skulle ta oss till Kenyatta Airport. Alla vännerna på gården stod där och tog farväl, tårar rann från kinderna. Denna gång var det jag och Elias som fick åka till flygplatsen (så många som vi vinkat av under vår vistelse och så overkligt att få åka hem). Snälla Trine som följde med till flygplatsen för att hjälpa mig med Elias då bagage skulle checkas in och papper som skulle fyllas i. Jag hade inte fixat det själv kan jag säga. Hon var en riktig pärla som fyllde i blanketter och tog hand om Elias, då incheckningen tog närmare en timme då något var fel på Elias biljett. Och hon bakom disken jobbade inte på jättejättefort precis. Till slut ordnade sig det med biljetten och vi fick vinka hejdå till Trine och vi tog oss igenom kontrollen immigration – pust. För varje kontroll vi passerade slappnade jag av mer och mer. Hade hela tiden känslan av att något kunde vara fel på något adoptionspapper, alla kontroller granskade oss noggrant och varenda papper ville de se. Svettigt minst sagt. Inne på flygplatsområdet sedan gick vi direkt till lekrummet där Elias lekte och hade det bra. Vid sista kontrollen till flygplanet stod jag med ett jättetrött och gråtande, skrikande barn i selen på magen och genomsvettig. Även denna gång kontrollerade de oss noggrant och Elias fortsatte skrika av trötthet. Kontrollanterna vände och vred på papprena även här (vilket är bra då barn inte lätt ska kunna transporteras ut ur landet). Till slut efter sista bagagekontrollen kunde jag gå gången ner till det stora flygplanet. Elias var fortfarande jätteledsen och medresenärer tittade. Det är väl inte konstigt att ett barn gråter kl 22.30 på kvällen på en flygplats! En snäll kvinnlig norsk medresenär undrade om hon kunde hjälpa till och oh, ja hon fick bära vårt tunga handbagage till flyplansstolen. Vi hade sådan tur att Elias fick två säten för sig själv och sov hela färden till Amsterdam (inte jag).

Väl framme i Amsterdam yrvakna, fick Elias sitta i den lilla vagnen för handbagage och åka till nästa gate, först skulle vi fixa boardingcard till Elias men det gick snabbt och smidigt. Vi inhandlade lite godis och goda holländska våfflor att ta med hem. Elias lekte lite i en flygplatsbil. Efter två timmar var det dags att stiga på nästa flygplan till Stockholm. Elias somnade igen direkt efter att vi satt oss på flyget. Satt och sov i min famn hela vägen till Stockholm. När han fick syn på det snöa lite gråa Stockholm strax innan landning så trodde han att det var havet han såg.

Underbart att få komma hem, vi åkte direkt hem till syrran och Elias kusiner som väntat förväntansfullt på oss. Vi fikade, åt och umgicks hemma hos syrran på Kastellholmen. Jag hade ju drömt om att få sitta i Kastellholmsköket en del under Nairobivistelsen och helt plötsligt så var jag där. Därefter bar det hem till lägenheten i Midsommarkransen som syster med man ställt i ordning åt oss och handlat mat till oss. TACK så jättemycket säger vi!

Julafton och Nyårsafton firades med familjen på Kastellholmen. Massor av julklappar och en söt liten Nisse som delade ut klappar på Julafton (inget barn blev rädd för tomten denna Julafton).

Efter alla helger så har Elias och jag mest varit hemma i Midsommarkransen. Vi har åkt lite pulka och gungat mest. En stor omställning för Elias och även en omställning för mig att komma hem till Sverige i midvinterskrud. Vi tar det lugnt, är hemma, en del vänner kommer på besök. Så småningom ska vi börja göra lite längre utflykter.

 

 

Lucia hos ambassadören

I torsdags morse på Luciamorgon knackade det på dörren hos Elias och mig. In kommer två familjer som Lucia, tärnor, tomte och pepparkakor och sjunger "Sankta Lucia" - himla mysigt och roligt tyckte jag. Elias stod alldeles stilla och tittade förvånat på dem. Försökte även att titta på SVT:s Luciamorgon men det bara buffrade. Hade sedan lyxen att få yoga igen - är lika glad varje gång jag får möjlighet till en yoga timme. På eftermiddagen bar det av i stora bilen med två andra familjer till residenset i Rosslyn (tror jag det heter) där den svenske ambassadören bor. Det ligger i närheten av svenska ambassaden. Där Elias och jag varit just någon dag innan för att ansöka om svenskt pass till honom. En bra bit att åka ifrån vår stadstdel. I alla fall så kom vi tilll ett riktigt tjusigt ställe där det serverades: glögg, vin, lussekatter, pepparkakor, knäck och lite annat smått och gott. Jag måste erkänna att jag åt ganska så många lussekatter. Tänkte att det är lika bra att passa på...och det bjöds vi på. Elias var mest intresserad av små salta kringlor. Elias var för övrigt en liten peppakaka i plysch dagen till ära. Dock var han nästan ensam om att vara någon ur Luciatåget denna dag, de flesta barnen var finklädda. Så var även de ungdomar som studerar här i Nairobi (tror jag), de hade tjusiga långklänningar på sig...

Kl 19 kom det svenska Luciatåget invandrandes och ställde sig vid poolkanten och sjöng så vackert. Jag såg dock inte så mycket efersom lilla Elias inte tyckte det var så spännande med Luciatåg utan gräsmattan var roligare att springa omkring på. Hade dock lite barnvakt av snäll adoptivpappa en stund så jag till slut kunde njuta lite av vackra Julsånger.

I fredags var jag och Elias bjudna till en restaurang som heter "Under the Radar" av en Holländsk familj som vi råkar ha följts åt hela processen: barn från samma barnhem, första och andra hearing samtidigt, samma taxi-turer till och från domstolen, judgement, möte hos advokaten, lämnande av papper på Childrens... vi har liksom stött ihop överallt. Jag och Elias gick dit längs med Arwing Khodek Road, Elias sov men jag väckte honom strax innan vi var där. Han var då på riktigt dåligt humör. Han ville inte vara i vagnen och inte i min famn. Då är det supertufft att vara i Kenya. Då barn nästan inte får gråta eller skrika här, alla Kenyaner undrar vad man gjort för fel och de lägger sig verkligen i. Särskilt som vit känner man sig som om man har tagit barnet. Så jobbigt!!! Till slut efter lite välling och att vi hittat rätt restaurang så slutade Elias gråta. Det fanns en rolig lekpark där. Trevliga människor och god middag (även om jag inte hann äta så mycket), vår advokat var också där.

Förhoppningsvis får vi Elias pass på onsdag 19 december kl 16.00. Dagen efter måste vi skaffa en Exit stämpel i Elias pass för att han ska komma ut ur landet. Så det måste bli en tur till Immigration som inte är världens roligaste ställe för barn (eller för vuxna). Förhoppningsvis kan jag få hjälp med detta av LAN torsdag morgon. Klaffar detta kommer vi att lämna Kenya den 22 december och fira Julen i Sverige.

Elias Sandberg

Här är han min lilla fina underbara pojke - Elias Sandberg

 

 

Fotograf: Sofia Einebrant 

Vi fick vårt judgement den 23 november. I fredags hämtade jag Adoption Order och Certificate of Conformity (Haag-intyget). Nu ska vi ansöka om svenskt pass och hoppas på att det inte ska ta så lång tid att få. Skulle vara så roligt att få fira Jul i Sverige.

Sedan senaste blogg-inlägget har vi hunnit göra en hel del saker. Vi har bl a varit på 10-årsfirande av LAN (Little Angels Network) - adoptionsorganisationen här i Kenya. Det skulle vara en heldag ute i Karen på ett väldigt barnvänligt och trevligt ställe. Tyvärr vräkte regnet ner (som det ibland gör här ganska så rejält). Vi klädde oss inte så fina utan både jag och Elias hade helt rengställ på oss - oj, vad glada vi var för det. LAN hade ordnat partytält och roliga leksaker på en stor gräsmatta. Barnen lekte ändå visserligen. Nästan alla inbjudna familjer som var där åkte hem tidigare, kallt och blött. Det var synd - då det annars var en trevlig tillställning.

Jag har fått yoga en hel del, vi har ju lyxen att ha en mycket bra yoga lärare som kommer hit. Tyvärr har barnvakten varit sjuk alltför många gånger så de snälla adoptionsfamiljerna här på Gemina har fått ställa upp - vilket jag är oerhört tacksam för. För några veckor sedan började jag även på gymet Body & Soul som ligger i närheten av Yaya. Efter att ha kanske tränat där några gånger så har jag nu blivit portad därifrån. Jag får inte träna där då jag inte har något medlemskap uttryckte de sig, jag har betalat per gång ca 1700 KSH (ganska dyrt för att vara här). Jag sa att jag kommer antagligen att åka hem till Jul så det är ingen mening med att ha ett medlemskap för endast några gånger till. Då meddelade receptionspersonalen att jag inte var välkommen att träna där mera. Lite konstigt tycker jag. Hellre blir det ingen affär än en lite sämre affär för Kenyanerna... har träffat på detta flera gånger.

Igår var vi på Svenska Skolans Julmarknad, väldigt trevligt. Jag köpte lussekatter! Så gott med saffransbröd. Har visserligen fått lussekatter på ett avskedsfika här i förra veckan. Himla kul att få vara på Svenska Skolan igen och dess grönområde. Elias och jag gick och lekte i en egen lekpark på området - lugnt och superskönt var det! Solsken och en ´massa människor som jag lärt känna under min tid här.

Vi har även hunnit med ännu en middag hos familjen D i Lavington. Också väldigt trevligt och roligt att få leka med alla leksakerna i deras STORA lekrum. Och blivit bjuden på fantastiskt god mat. Både jag och Elias mumsade som tusan.

Igår vinkade vi av familjen P, som varit här under hela min vistelse. Det blir väldigt tomt här på Gemina utan dem. De har varit ett fantastiskt stöd för mig och Elias. Tack för denna tid säger jag till dem! Antagligen ses vi i Sverige igen då vi nästan är grannar.

Trevlig 2:a Advent!

Nairobidagar!

Ja, vad gör vi egentligen alla dagar här i Nairobi. En vanlig dag så vaknar Elias antagligen ca kl 06.00 eller tidigare eller senare. Beroende på hur natten har varit. Vi sover nästan aldrig hela nätter - Pust! Jag hinner nästan aldrig somna om efter att Elias är vaken på nätterna och sen somnar om igen någon timme här och någon timme där. Så oftast sover jag mellan 2-5 timmar per natt. Vilket börjar kännas av så här efter lite mer än ett halvår här. I alla fall så äter vi frukost och gör oss i ordning i ett lugnt tempo i ca 2 timmar. Vi brukar vara ute mellan ca 9.30 och 11.30/12.30 på dagarna. Då leker Elias på gården/parkeringsplatsen som går runt själva Geminaområdet. Elias leker med sina andra adoptivkompisar på gården - mest killar förstås. De flesta är i ungefär samma ålder som Elias. De springer runt området, gungar, leker i sandlådan (snusklådan kallar jag den då det är bådet kattens toalett och en del barns toalett, inte jättefräscht) eller leker med de leksaker mest olika cyklar/3-hjulingar som finns på gården. Man får se upp för alla bilar som kommer farandes in här på området. Så jag är oftast hack i häl på Elias - jag sitter inte ner många minuter. En del föräldrar sitter avslappnat på trappan och virkar eller fikar eller småpratar med de andra föräldrarna. Så jag missar en del "information" här på gården.

Runt 12-snåret går jag och Elias in och äter lunch. Oftast väldigt lättlagad eftersom det inte riktigt fungerar att laga mat ännu med Elias. Efter avslutad lunch går vi ut i vagnen på en promenad vi brukar säga att vi går till Yaya (men Elias märker aldrig av att vi är på Yaya-center eftersom han hinner somna. Elias får lite varm mjölk och så följer Pippi med i vagnen. Ofta går vi till Yaya-center men nu för tiden går jag en kortare promenad på en någorlunda lugn gata (där det finns apor) eftersom jag tycker att trafiken blir mer och mer obehaglig att röra sig i. Nu för tiden får Elias endast sova i ca 20-30 minuter eftersom jag vill att han ska sova lite bättre på natten (lyckas dock inte särskilt bra med det). Sedan tillbaka till lägenheten för att vakna och fika lite. Vid 15-15-30-tiden är vi ute och leker igen eller går till poolen och vid 17.30-tiden går vi in igen för att laga och äta mat, inte heller det något avancerat. Lagar oftast stuvade makaroner och korv. Själv äter jag ofta mango- och avocadosallad med cashewnötter till middag – gott! Därefter läser vi böcker, dansar, leker, badar i baljan eller tittar på en barn-film en liten stund innan det är dags för kvällsproceduren med välling mm. Ca kl 21 sover Elias. Oftast går jag också och lägger mig då…för att få några timmars sömn

Ja, ungefär så här ser våra dagar ut här i Nairobi, självklart gör vi andra saker ibland också.

 Köpte ett per nya skor till Elias för 2 veckor sedan och de gick i princip söner 2:a dagen!

 Vem vill ha det så här i sitt kök under en längre tid? Inte mycket till förvaring!

 Den förvaring som finns här 2 meter upp! Klättrar i princip alltid på en pall för att nå dessa saker.

En plastpåse är knuten runt skåpsluckor under diskbänken där det stinker mögel! Inte särskilt hälsosamt. Ingen gör något åt möglet. Då alla skåp och lådor som finns luktar mögel har jag valt att ha besticklåda mm på diskbänken. Den nya städerskan har inte riktigt förstått att det hon diskar ska stå i diskstället och inte vältas över bland de torra besticken i besticklådan eller i de torra plastbyttorna. Har sagt detta men hon fortsätter...

Dessa bilder är en liten anledning till varför jag längtar hem då det inte är riktigt funktionellt - det går bra för ett kortare tag men inte i längden.

Veckan som gått!

I söndags fick vi ett kort Sverigebesök och lite vällingleverans. Himla trevligt att träffa svenskar man inte känner sen tidigare. Har haft två sådana träffar här. Men här utomlands kan man träffa vem som helst och prata med. Det gör man ju inte riktigt hemma på T-banan i Novembermörkret är min erfarenhet.

Har även fixat nytt visum för två månader till, det kostar 15000 KSH/månade för mig att vistas i landet. Så vi har varit på Bank of China - någonting för att köpa en check som ska vidare till Immigration office. Jag ansökte om nytt visum redan 25 oktober men det tar tid... I alla fall nu kan jag vistas lagligt i landet i två månader till.

En liten tur till barnhemmet har det också blivit med Elias för vägning och mätning. Nu väger lilla E 14,1 kg och är 92 cm. Lite tokigt men förra månaden var han 93 cm men det var nog med skor på. Inte helt lätt att mäta små barn. På tal om skor så har jag köpt nya gympaskor till Elias då det börjar med knapert med skor till Elias här. De går sönder och han växer ur dem. På Bata köpte vi nya fina med kardborre band. Efter ca 2 dagar var de redan trasiga. Ingen kvalité alls på skorna här. Lite trist. Får köpa nya varje vecka typ.

Igår åkte vi ut till Karen Blixen museums för att gå på Julmarknad. Xmasbox hette julmarknaden. Det var en lite tjusigare marknad. Mycket trevligt men dyrt. Blev i alla fall några mindre inköp.

Elias utvecklas mer och mer. Svenska språket bara bubblar ur honom. Det är så häftigt att han är så duktig på att snappa upp svenska. Jag är imponerad av hans språkutveckling. Dock är sömnen inte i samma fas som språkutvecklingen. Han vaknar fortfarande efter 4-5 timmar VARJE natt och ibland är han riktigt pigg och jag är helt slut. Denna natt fick jag sova 2 timmar. Elias var vaken i närmare 5 timmar. Pust!

2:a hearing!

Igår blev då vår 2:a hearing av:-) Äntligen säger vi! Så skönt att ha det gjort. Advokaten hade sms:at att vi skulle vara där riktigt tidigt. Så vi och 2 andra familjer var vid domstolen redan 8.15. Domstolen har inte äns öppnat då. I alla fall efter att ha väntat en bra stund utanför domstolens insläpp i lätt duggande regn visserligen under tak så gick vi till slut in. Jag hade laddat med mycket olika saker för oss att äta då vi hade blivit tillsagda att vara inställda på en mycket lååååååång dag. I min väska fanns det mesta, choklad, kex, chips i olika former, klubba, yoghurt, Tortellini, festis, leksaker, böcker mm. Hade t o m lagt ner DVD-spelaren och några filmer till Elias. Så min väska var riktigt tung. Finklädda var vi igen men denna gång ingen som fotade oss innan vi stack i väg i regnet. Försökte fotografera oss själva men lyckades inte särskilt bra.

Väl uppe på plan 3 i domstolshuset så hittar vi ett domstolsrum att vistas i som en annan gång. Perfekt för oss att kunna stänga en dörr om oss och leka lite, vi var flera familjer som vistades där inne. Det är absolut ingen miljö för barn att vara i, vi ska försöka att hålla barnen lugna och tysta men det är inte lätt med alla små busiga pojkar. DVD-spelaren fungerade ca 20 min åt gången sedan var de igång och bråkade igen. Elias är van att tittat själv på film men nu var det plötsligt 5 andra små killar som ville tittat. Redan vid 10-tiden är Elias och jag så hungriga så vi äter vår lunch. Vad ska man göra en hel dag i en trist domstolssal? Det ryktades om att domaren tog in familjer advokatvis alltså han följde inte alls listan utan hoppade. Precis innan Elias och jag ska in så får han värsta utbrottet då jag uppfattar det som att det är bråttom för oss och alla barnen satt och tittade på DVD film och jag packar ihop väldigt hastigt (gillade inte Elias). Han skriker och gråter och är helt otröstlig under en bra stund. Till slut sätter vi oss på golvet i korridoren utanför domstolssalen och tittar på Pino-filmen och äter pop-corn. Då lugnar han ner sig! Lite klantigt av min Guardian som kommer in och säger att det är bråttom och att det är vår tur och vi måste skynda oss. Det var 2 familjer som skulle in innan oss så det var inte alls särskilt bråttom. Men visst det hade ju varit synd om vi missat vår tid. Kl 12.20 kom vi in till domare K, jag fick ställa mig upp och bekräfta mitt och Elias namn när han läste upp dem. Sedan berättade advokaten M om vad jag jobbade med, vad jag tjänade, att jag ansökte som ensamstående mm. Efter 10 minuter var det klart och då fick vi gå ut. Judgement skall komma 23 november - hoppas, hoppas, hoppas att det blir så också. Många här har fått sina judgement datum cancellerade och uppskjutna ett antal gånger.

Sen fick vi vänta i en bra stund innan skjutsen hem anlände, typ ca 1,5 timmar och vi bor nte jättelångt ifrån domstolen. 14.30 var vi hemma! Lek på gården hela eftermiddagen. Var oerhört trött efter denna dag! Somnade tidigt.

Idag har vi firat lite med att åka ut med vänner till Karen på liten shopping,lunch och lek-runda. Vi var i en mycket trevlig inredningsaffär - då fick Elias hänga på min rygg i sele. Inget ställe att ha en liten 2-åring springandes. Lunchat på Talisman, även denna gång tog det tid att få in maten när vi väl fick in den var det ej "well done" som vi alla bad om.Men det blev mycket lek för barnen i trädgården och lekplatsen. Flip-flop fabriken, Kazuri och så handlade vi lite korgar på leriga gatan. De små barnen somnade först i bilen hem, typ väldigt sent.

Imorgon får jag ett kort Sverigebesök!

Inställd 2:a hearing!

Då var det dags för en andra hearing i fredags 2:a november. Sent på torsdagen fick jag reda på att vi skulle vara i domstolen dagen därpå. Jag hade ju förberett allt redan fredagen innan då jag trodde att det skulle bli hearing för oss. Förra fredagen var det enbart nationella adoptioner i domstolen och fredagen innan var ju presidenten i domstolen så då var också de internationella adoptionerna inställda. Man blir inte glad av att höra detta. Så denna fredag 2 november var det tror jag 32 fall för en domare och då var det den kvinnliga domaren (finns 3 totalt) som skulle ta hand om allt. Vi kom till domstolen vid 9-tiden. Elias sprang omkring med de andra barnen i korridoren där det endast finns 3 bänkar att sitta på och en hel del domstolssalar på rad. Efter ca 1,5 tim får vi veta att dagens internationella adoptioner ställs in. Förutom en finsk familj fick komma in av någon anledning. Vi andra fick åka hem igen i våra fina kläder som var skrynkligare och svettigare. Bara att tvätta igen till en annan fredag förhoppningsvis nästa fredag. Men det vet man aldrig. I Kenya vet man aldrig hur något kommer att bli…Och dessutom är det en riktig soppa i domstolen med granskning av domarna men där en del av domarna gått med på att bli granskade och en majoritet inte gått med på att bli granskade. De har liksom överklagat sig själva på något sätt, så nu ska alltihop göras om vilket kommer att innebära stora problem och förseningar för oss som är här och adopterar internationellt. Himla trist!!! Så definitivt ingen Jul hemma i Sverige. Kanske jag får vara glad om vi är hemma till Midsommar som det ser ut som här just nu. Det låter kanske väldigt negativt men här fungerar saker väldigt dåligt vad gäller internationella adoptioner. Som sagt en familj har nu väntat 4 hela månader på att få sitt domstolsbeslut!!! Förstår inte hur de tänker här i Kenya men hela tiden pratas det om ”för barnets bästa” men det tycks svenskar och Kenyaner ha helt olika uppfattning om. Trötta blir vi allihopa på systemet här i Kenya. Jag känner mig faktiskt nöjd och färdig med Kenya efter mer än 6 månader här. Elias och jag har lärt känna varandra bra och även Kenya som vi rest en del i. Vi kan det här nu, vi behöver komma hem till Sverige och börja vårt liv där. Det kommer ta tid för lilla Elias att vänja sig vid Sverige.

Annars har vi gjort lite roliga saker. Vi var några familjer som åkte till Nairobis järnvägsmuseum. De små killarna tyckte det var jättekul att springa upp och ner i de gamla tågen. Ett av tågen var visst med i ”Out of Africa” filmen. Sedan var det även en vagn från det tåg som går till Mombasa. Efter att ha sett det tåget var jag glad över att vi flög till Mombasa när vi var där i somras.

Vi var i alla fall hos den trevliga svenska väninnan S i torsdags eftermiddag och lekte i det stora lekrummet med många leksaker och i trädgården. Fick både fika och middag. Hade en riktigt trevlig känsla i kroppen när vi åkte hem i taxin på kvällen.

I natt vräkte regnet ner, det åskade och blixtrade rejält och mulet hela dagen så det verkar som att den korta regnperioden har börjat. Elias och jag gjorde nytt försök att åka till posten idag och det lyckades bra både trafikmässigt och paketmässigt. Vi åkte glada hem och läste nya böcker som Elias fått från Göteborg.

 Hur det ser ut inuti tåget som går till Mombasa, detta är sovkupé

 Mombasatågets sovkupé från en annan vinkel.

Tyckte denna skylt var lite märklig och osmaklig. Vi såg denna restaurang när vi åkte till järnvägsmuseét. En dålig bild men kunde inte låta bli att ta med den. Hur tänkte de som har restaurangen egentligen. Vem vill äta på stomach clinic???